• Veronica Hörland

En lunch i skogen


Thomas ville gå ut i skogen för att äta lunch, och när vi fick frågan om att följa med ut viftade alla glatt sina händer i luften!

Vi har en #ozpig från Smartfritid som vi plockade med oss i skrindan. Skrindan är för övrigt ett otroligt bra verktyg när vi fraktar saker ner till skogen bakom huset. Och i detta fallet fick den dra ozpigen och en trave med ved.



Ozpigen är en vedeldad portabel "kamin" som både fungerar att ge värme i ett exempelvis tipitält, och att laga mat över. Sedan är den snygg att bara titta på. Funkar bra hemma i trädgården, på bilsemester, i husvagnen eller på den kortare skogsturen där du orkar släpa på en tung kamin ;)



Jag, Thomas, Vide och Joar tog oss ner till vindskyddet för att påbörja lunchen. Loke var hundvakt åt sin pappas hund och skulle komma senare.



Det hade regnat hela förmiddagen, men nu sprack det upp och solen lös mot oss. Det var varmt och skönt i skogen.



Genast började Thomas förbereda ozpigen och jag hackade tillbehören till maten. Barnen spanade på djur och tog en fika , ja innan maten. För tänk sånt får man göra på tur.






Snart doftade det gott i skogen av kycklingkebaben som fräste på kaminen. Löken och paprika åkte också ner i pannan. Vi diskuterade det här med att laga mat ute, hur populärt det blivit, men att det känns som det gått till överdrift eller blivit en ”sport” av det. Mest avancerade matlagning vinner. Det ska flamberas och göras långkok, utöver det ska man baka sitt eget bröd och göra en créme brulée till efterrätt. Absolut inget fel med att vara kreativ och ambitiös, MEN när det blir en tävling av det så har det gått för långt i min mening.

Vi gjorde som vi brukar och körde på enklaste möjliga.




Barnen åt med stor aptit, och jag slängde ur mig ”det är bra att äta utomhus för då får man spilla utan att det gör något”, för att i samma sekund tappa ut halva mitt innehåll ur brödet! Barnen skrattade ljudligt och jag kände hur glädjen bubblade i mig. Var inte detta livet så säg!




Joar spelade munspel för oss på vindskyddets tak.

”Jag är precis som Karlsson på taket” utbrast han. Fast utan propeller.



Efter en stund anslöt även Loke till oss och vi åt av den fikan som fanns kvar innan vi packade ihop och gick hem.



Loke fastnade inte på kort då han tog över min kamera direkt och blev våran fotograf ;) Det är roligt att se när barnen tar efter ens egna intressen. Loke gillar att fotografera och Joar är helt klart en outdoorkille.






  • YouTube - svarta cirkeln
  • Facebook - svarta cirkeln
  • Instagram - svarta cirkeln

© 2018 Friluftsriket

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now