• Veronica Hörland

Grövelsjön - Silverfallet och Jakobshöjden.

"När tanken på alla steg vi hade kvar att ta och kroppen kändes tung att bära, då sjön vi en sång eller berättade en rolig historia. Och snart hade stegen blivit färre och kroppen lättare."


Jag och Joar tog nattbussen från Jönköping till Stockholm, därifrån tog vi ett tåg och två bussar för att slutligen nå vårat mål, Grövelsjöns fjällstation. Vi fick vårat rum i huvudbyggnaden, ett litet mysigt och charmigt sådant, med en fantastisk utsikt över fjället! Rummet hade ändå plats för en våningssäng, litet bord och stol, en hylla för förvaring och handfat.

Toaletter fanns i korridoren utanför, och dusch med bastu en trappa ner.

Vyn från rummet

Jag och Thomas hade tidigare samma sommar gjort en stugvandring och det här blev rena lyxen i jämförelse.

Rinnande vatten (varmt och kallt), ström, fullt utrustade kök, bastu och spa, dusch och toalett. En butik som inte bara sålde det vanliga utbudet, utan även bröd, mjölk, ägg m.m.

Plus en 4-stjärnig ekologisk restaurang som serverar frukost, lunch och middag.


Vi bestämmer oss för att prova det gemensamma köket och märker med ens vilken skillnad det är mot köken i fjällstugorna. Här hjälps ingen åt, det knuffas om den bästa platsen och man gör absolut inte mer än nödvändigt när det gäller städning m.m.

Man får lite mer campingkänsla här, på ett negativt sätt tyvärr.



Vi tittar runt på fjällstationen, njuter av utsikten, spanar in butiken och köper chips och en kall dricka. Bara för att maxa lyxen ytterligare.

Receptionen

Entrén



Vi hinner även med att gå i skogen och utforska delar av Trollstigen. Där får vi vårat första möte med renar, två stycken som nyfiket vandrar efter oss. Joar är så exalterad över alla troll han hittar i skogen och hur fint det är att det är svårt att slita sig därför.






Trötta efter den långa resan somnar vi redan vid åtta den kvällen, spända av förväntan inför de äventyr som väntar oss nästa dag.


Fick en vacker solnedgång från rummet.

Dag 2 Silverfallet


Vi vaknar sent efter en välbehövlig sovmorgon. Efter frukost och inköp av karta gav vi oss nyfikna och lite nervösa iväg på leden mot Sjöstugan, därifrån skulle vi sedan vandra vidare mot Silverfallet.

Första delen gick i vacker fjällbjörkskog, bitvis väldigt stenigt. Men vi sjunger, berättar roliga historier och skrattar så mycket av vi snart ligger dubbelvikta på leden.






Nere vid Sjöstugan tog vi bron över Grövelsjön, här stannade vi till för att prova och dricka fjällvatten, sedan vandrade vi vidare upp på fjället. Vädret var fint, växlande molnighet och lite blåst, perfekt att vandra i.

Joar kämpade på bra, var pigg och glad och vi pratade om allt mellan himmel och jord.





Vi fick sällskap på leden av flera andra familjer och par. Vi konstaterade snabbt att detta är ett populärt ställe att besöka.



När leden delade sig valde vi att ta den vänstra leden. Och efteråt så tycker jag att det var helt rätt val, för då fick vi en superfin utsikt över Grövelsjön och fjällen på vägen ner sedan. Och den vägen var mer lättgången, vilket var skönt när benen började bli trötta.


Utsikt över Grövelsjön

En liten stigning och vandring uppe på kalfjället så var vi plötsligt inne i skog igen. Där sprang vi rakt in i en ren, som blev lika paff som vi och sprang iväg innan jag hann få upp kameran.


Joar provar dricka med reningsfilter från Friluftsvaror.



Så stod vi plötsligt framför Silverfallet! Där var det fullt med folk. För en annan som gillar ensamheten på fjällen så kändes det först lite jobbigt, men det gick över fort. Joar bytte om till badkläder och började plaska runt under tiden som jag gjorde i ordning lunchen.

Vatten var otroligt kallt, äntligen! Det hade jag längtar efter, för i Vindelfjällen så var vattnet mest varmt. Nu fick vi dricka härligt kallt fjällvatten.


Jag hade nog väntat mig ett mer dramatiskt vattenfall, men besvikelsen gick över fort då omgivningen var otroligt vacker.



Efter badet intog vi lunchen innan vi packade ihop och fortsatte vandringen tillbaka ner mot Grövelsjön.



Vi gick längsmed gränsen till Norge och det var lite lockande att klättra över stängslet och besöka vårat grannland.

Men vi ville vidare så Norge fick förbli orört.







Nu gick det lätt nedför på väl upptrampad stig. Och det kändes som att vi flög fram över berget.

Joar var dock trött nu och det blev många pauser för vila och påfyllning av energi. Här kom påsen med Dumle väl till pass. Underskatta aldrig godis på fjället!




Vila mitt på spången kan man tydligen också göra ;)

Eller på en lämpligt placerad bänk


När vi närmade oss bron över till Sjöstugan stötte vi på ytterligare en ren med en unge.

Nu hade vi bara vandringen genom fjällbjörkskogen tillbaka upp till fjällstationen kvar.


När hans rygg inte orkade bära upp den lilla ryggsäcken mer tog jag över. Och med ens fick hans kropp nya krafter, och han flög fram över spång och sten.
- Titta mamma! Jag blev jättelätt nu!

Här hade jag en stolt kille som klarat av dagens vandring!

Tillbaka på fjällstation var det skönt att slänga av sig ryggsäcken och gå till det gemensamma köket för att laga lite mat och prata igenom vandringen.


Dag 3 Vilodag

Vi hade inga planer för den här dagen, utan bestämde oss för att vara lite spontana. Det skulle enligt väderprognosen regna och åska så vi tyckte det var lämpligt med en vilodag.

Dagen började med frukost och sedan lite lek i lekrummet. Inget jättestort rum, eller ens något speciellt att leka med. Men Joar tyckte det var kul, mest klätterväggen och fotbollsspelet.

Det fanns många andra barn på fjällstation som han hade kunnat leka med, men han valde ändå att spendera tiden med mig.






Vi tog en liten runda i skogen, på trollstigen för att se om det kommit några nya troll. Och det hade det! Joar var helt i extas när han skuttade runt där och letade.

Det fanns en saga om jätten Jakob som var väldigt glömsk och hade tappat bort sina saker i skogen som man kunde leta efter. Det var väldigt roligt.





Det drog snabbt in ett oväder över oss, och vi var glada att vi tagit på oss våra jackor från jack wolfskin. De stod emot bra mot vind och regn.

Vi fortsatte våran vandring och snart hade vi varit ute i flera timmar.




Efter lite mat i magen så gjorde vi ett besök i trollverkstaden. Där fick alla barnen släppa lös sin fantasi och bygga sina egna troll, som sedan ställdes ut på trollstigen.



En film på rummet fick avsluta kvällen.



Dag 4 Jakobshöjden


Nu skulle vi bestiga berg! Det var den stora utmaningen på resan ;) detta hade vi laddat för, pratat om och förberett noga. Ändå blev det inte alls som planerat.


På grund av tvetydig information om hur man skulle ta sig upp på toppen fick vi gå på känn och chansa. Med hjälp av karta och skyltning kom vi ändå på rätt spår. En kvinna vi mötte på vägen gav oss dock tvivel på våran väg då hon sa att vi var på helt fel spår. Men vi trodde på våran väg och fortsatte.





3 km var vandringen upp, och det var hyfsat lätt, även om det var stigning större delen av tiden.

Vi stannade ofta och drack vatten, tittade på utsikten och bara njöt av tillvaron. Att bara vara där, just i det ögonblicket, inte tänka på något annat. En ro infinner sig i kroppen som är svår att hitta någon annanstans.




De korta benen kämpade på bra. Och även vid vila hade de svårt att sitta still. Det fanns träd att hänga i, stenar att springa runt och mark att utforska.

På vissa ställen gick det väldigt mycket uppför, nästan rakt upp i himlen.

När vi så tog sista klivet upp på "berget " fick vi en fantastisk utsikt över Grövelsjön och de norska fjällen.




Det blåste otroligt mycket där uppe, och vi fick skrika till varandra för att kunna kommunicera. Vi tog även på oss förstärkningsplagg; jackor, vantar och mössa.

En mössa/pannband är bland det bästa man kan ha mot blåsten. Så skönt att stänga ute den ;)




Vi stannade en stund, åt lite välförtjänt godis och vilade benen innan vi började ta oss ner mot fjällstationen igen.




Jag kunde nu gjort det enkelt för oss och tagit samma väg tillbaka men valde istället att ta en annan väg nedför berget. En väg utan skyltar, och när jag tittade på kartan kunde jag inte lista ut vilken led jag gick på, om den ens fanns med på kartan.

Nackdelen med såhär populära ställen är att det oftast blir fler leder än vad som är utmärkt på kartorna man köper.

Jag hade aldrig gjort såhär om jag inte visste att det rörde sig väldigt mycket folk i området, jag hade bra utsikt ner mot Grövelsjön, vi hade med oss mycket vatten och mat.

Och viktigast av allt så hade jag även täckning på mobilen ;)


Så på känn gick vi nu den nya leden och trotts mitt dåliga lokalsinne kände jag mig säker. Leden vi gick på var väl upptrampad, så här hade det vandrat många andra.



Leden hade blivit en upptrampad motorväg.

Men så kom vi plötsligt till ett vägkors! Här hade vi helt plötsligt 3 vägar att välja på, och då det var dåligt skyltat visade dom bara på vart vi hade varit, och inte var vi kunde komma.

Här tog min osäkerhet över, jag ville inte gå vilse ensam med ett barn (nu kändes det lite väl drastiskt att tänka så, men jag ville ta det säkra före det osäkra).

Jag studerade kartan noggrant och försökte hitta vart vi kunde tänkas vara. Utan framgång.


Då Joar var hungrig bestämde vi oss för att sätta oss ner och laga lunch istället, med lite mat i magen skulle vi säkert lösa problemet.


Nudlar även denna dagen, varför byta ett vinnande koncept ;)

Efter den intagna lunchen tog jag beslutet att starta gps:n i mobilen. Med hjälp av den kunde jag lista ut vilken väg som vi skulle ta. Det visade sig att vi var bara några 100 meter från STFs fjällstation. Konstig känsla att känna sig så vilsen ena stunden, för att i nästa veta att man varit precis bredvid känd mark.


Jag förstår efter det att man kan gå vilse i de flesta miljöer, att man ena sekunden kan känna sig säker och i nästa tappa det helt. Att stress och panik sedan gör det svårare att återfå kontrollen, och vikten av att stanna upp och fundera innan man fattar beslut är avgörande för utgången.

Vi kände oss nöjda med dagen (trotts incidenterna som vi bara tar lärdom av) och vårat mål att bestiga ett berg hade uppnåtts.

Vi åt lite middag och njöt av den sista kvällen på fjällstationen.

Pratade om hur trevligt vi haft det och vad vi fått uppleva tillsammans.



Att få göra detta med sitt barn, spendera så mycket kvalitetstid med varandra, det är guld värt. Vi pratade om allt, diskuterade livsviktiga saker och skrattade åt dåliga skämt vi drog. Jag är glad att jag vågade göra det här ensam.

Jag hoppas att jag väckt lusten i Joar att fortsätta med vandring i skog och fjäll.


Att åka hem dagen efter kändes lite vemodigt. För på något vis kändes det som att vi var menade för detta, ett liv på vandring, alltid på väg. Sida vid sida, han och jag.



Grövelsjön och Grövelsjöns fjällstation är något jag verkligen kan rekommendera till den som vill ha vacker miljö, lite modernare boende och med enkel vandring till fina närliggande plats. Ett paradis för barnfamiljer.


  • YouTube - svarta cirkeln
  • Facebook - svarta cirkeln
  • Instagram - svarta cirkeln

© 2018 Friluftsriket

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now